Image

Kyrkorna är allas angelägenhet. Med sin historia är de en stor del av Sveriges historia, inte bara genom arkitektur, konst och musik utan är också rötter till skolväsende, socialvård, tradi­tioner och andligt liv.

De vita kyrkorna som dyker upp som en självklar del av landskapet, när vi
susar förbi på motorvägen, är kanske det äldsta, synliga kulturarv vi har.
I nästan 1 000 år har de byggts och brukats av herremän och vanligt folk.
Numer är Svenska kyrkan en medlems­buren organisation med demokratisk styrning och ännu är det människorna som bor kring kyrkorna som fyller dem med verksamhet och liv. Vid bröllop, dop och begravning är det fortfarande i kyrkan man samlas.
Inne i kyrkorummet är det gott om antikviteter och intresset för gamla före­mål och deras historia är stort just nu.
Vi har ett antal tv-program med ordet ”antik” i rubriken. ”Proveniens” är nu ett ord som man plötsligt fått lära sig. Föremålen på tv är tagna ur sitt sammanhang och det behöver bevisas eller
stärkas var föremålet ursprungligen hör hemma.
Det problemet har inte kyrkans föremål, framförallt för att de fortfarande ingår i sitt sammanhang. Silverbägaren från 1600-talet fylls med vin till högmässan och man har möjlighet att se träskulpturer och kalkstensreliefer
från 1200-talet när man sitter där i kyrkbänken. Kyrkorna har givetvis förändrats och byggts om under århundradenas lopp och vissa epoker var skoningslösa mot det ”gamla och fula”.
Åkerbo församling ligger i tredje
storstadsregionen, med sitt centrum
i Linghem och pendelstation mellan Linköping och Norrköping. Församlingen har många medeltida kyrkor med stort kulturhistoriskt värde. Byggnader, kyrkogårdar och omgivningar som ska vårdas och renoveras. Att tjära spåntak och kalka fasad är arbete som är lätt att inse men hur många vet att kyrkogårdens
murar måste vårdas och bevaras? Eller att kyrkogårdsmiljön är unik och värdefull ur en naturvårdssynpunkt? En orörd miljö i hundratals år med en biologisk mångfald där utrotningshotade småkryp och växter kan överleva.
Renoveringar och förbättringar av kyrkorna måste alltid göras i samarbete med myndigheter. Kostnaderna är ofta stora för församlingarna men kan till stor del täckas av ett statligt bidrag, en kyrkoantikvarisk ersättning. Staten ställer krav på tillgänglighet till kyrkorum och kyrkogårdar eftersom kulturarvet är allas.