Intentia: Allt började i Linköping

Det kan väl inte vara en slump att Linköping är födelseplatsen för flera världsledande företag inom mjukvara och affärssystem? Här berättar grundarna av den globala framgångssagan Intentia om företagets resa – och Linköpings del i den.

– Allt började i Linköping, konstaterar Mikael Agerås. Vi kom från Sveriges alla hörn och samlades här 1978 för att plugga på I-linjen – civilingenjörslinjen i industriell ekonomi – ett program som Linköping var först med. 

– Efter utbildningen så ville ingen av oss börja på något av storföretagen, säger Rune Groppfeldt. Det var annars den vanliga vägen att gå. Att via ett traineeprogram hamna på ABB eller Ericsson. Men det var inte för oss. 

– Vi var lite av revolutionärer då, skrattar Göran Felldin.

En stor partner öppnade inkörsporten till en marknad som skulle förändra företagandet. 

– Vi bestämde oss för att starta något tillsammans, berättar Mikael. Affärsidén var att tjäna pengar och – framför allt – ha kul på jobbet. Och datorer och mjukvara var verkligen framtiden då.

– Det vi såg var att alla bolag måste få ordning på sin logistik och redovisning, och i och med datorerna kom ett enormt nytänk, säger Björn Algkvist. Mitt i den förändringen kom vi in. 

– Vi kände några som jobbade på IBM och förstod att det saknades konsulter för deras affärssystem, säger Mikael. Så vi blev egna företagare, började som IBM-agenter och jobbade med deras system. 

Målet blev ganska snart att inte bara bli störst i Östergötland, utan i hela världen. Men starten för Intentia var lågbudget. 

– Vi satt i min dåvarande lägenhet den 10 februari 1983 och skrev på alla papper till PRV och våra flickvänner fick bevittna, berättar Göran. Det kändes rätt coolt. 

– Våra första löner var exakt samma summa som studiebidraget, säger Mikael. När vi började generera vinst så dubblade vi lönen. 

– Det gjorde vi några gånger tills det blev för mycket några år senare, skrattar Göran. 

– Vi åkte runt i gamla rostiga bilar i början. Man parkerade en bit bort när man var på kundbesök, och fasan var att kunden skulle säga ’ska vi ta din bil och åka och äta lunch?’.

– Och när vi sedan fick fina leasingbilar så parkerade vi också långt bort, konstaterar Mikael. Man kan ju inte vara allt för framgångsrik.

Egen utveckling av mjukvaran, och kompetensen som kunderna behövde, blev nyckeln till framgången.

– Det som i dag kallas digitalisering var det vi påbörjade då, säger Göran. För många av våra kunder blev affären med oss deras första dator- och system­investering. Det var början på ett helt nytt sätt att arbeta. 

– Marknaden var otroligt fragmenterad och det fanns mjukvaruföretag i varenda buske, berättar Björn. På nittiotalet föddes tanken att det inte kommer att funka med alla dessa bolag, och vi bestämde oss för att bli en av de stora aktörerna i världen. 

– Vi upptäckte en lucka i marknaden: det fanns inget lönesystem eller personalsystem på IBM-plattformen. Så vi började utveckla det själva. Vi tog in två killar från Systemvetarlinjen, Micke Grindestam och Håkan Strängbom, som skulle koda det på ett sommarlov. De är kvar än, skrattar Mikael. 

– Vår produkt var ny, jättebra och blev omskriven, säger Mikael. Nu ökade takten.

För att erövra världen krävs stora tankar, och det internationella perspektivet blev nästa framgångsfaktor.

– Sverige var ett exportland sedan länge, konstaterar Göran. Och på något sätt fanns det i tidsandan att man skulle ta affärerna utanför gränserna – både för oss och för våra kunder. 

– Vi valde att bygga in möjligheten att byta språk och valuta i vår mjukvara, säger Mikael. Den möjligheten hade inte ens IBM själva. Nu kunde vi sälja till stora svenska koncerner som hade dotterbolag i andra länder, och allt kunde integreras – även med arabiska, kinesiska och japanska tecken. Den lösningen hade man kanske inte kommit på om man inte var från ett lite mindre land. 

– Vi gick från 100 till 4 000 anställda på nio–tio år, och satte upp kontor i ett 30-tal länder, berättar Björn. När jag tittar tillbaka så är det fantastiskt gjort, det går inte att komma från. Och Linköping är delvis att tacka för det. 

Kompetensen kom från Linköping – och till Linköping när Intentias med­arbetare och partner skulle utbildas. 

– Till en början så rekryterade vi gamla pluggkompisar, berättar Göran. Det fungerade ju väldigt bra om man ser till utvecklingen av vårt erbjudande och bolaget. 

– Under fortsättningen av 90-talet tror jag vi var allra störst på att anställa från Linköpings universitet, säger Björn. Ungefär 200 om året anställdes, sattes i sex månaders intern intensivutbildning och så skickade vi ut dem någonstans i världen. Linköping har verkligen kompetensförsörjt världen inom det här området. 

– Linköping var tidiga med att knyta ihop högskola och näringsliv och bygga förutsättningar, menar Mikael. Ett bra tänk som lönat sig. Det finns många avknoppningar från forskningen, och dessutom jättemånga andra startups.

– Linköping blev också utbildningshubben för vår produkt, och människor från hela världen kom hit för att lära sig det senaste. Linköping blev ett begrepp som lever kvar än i dag i de sammanhangen, och för många är det den enda platsen de besökt i Sverige. 

Intentia såldes till Lawson Software 2006, som i sin tur köptes av Infor Global Solutions. 

– Ingen av oss är aktiva i företaget, men privat har många som var med från början hängt ihop ända sedan studie­tiden och gör så än i dag, berättar Göran.

– När vi hade vårt fyrtioårsjubileum i januari och började titta på alla gamla bilder från den tiden så såg vi verkligen hur mycket familjerna – allas partners och barn – också var en del av företaget. Många av oss var jämnåriga, vi startade föräldrakooperativ tillsammans, hade julgransplundringar, gokart-tävlingar och en massa annat. Lite av ett samhälle i samhället. 

– Vi hade en lila pyramid i vår logotyp – något som vi också byggde in i fasaden på bland annat Ottargatan där vi hade kontor en tid. Det tyckte kunderna var fränt på 90-talet, skrattar Göran. Och på jubiléet ljussatte vi Tropik­husets glaspyramid i lila och hade festen där. Nu pratar många redan om 45-årsjubiléet ...